En titt på Dubai
Postat 2014-01-31 klockan 19:50 i kategorin Anders stora värld, Asien av Anders@
Det som lockade mig mest innan avresan till Dubai var att åka upp i Burj Khalifa som med sina 828 meter är det högsta byggnadsverket i världen alla kategorier.
Jag har alltid haft en fascination för att vara uppe i höga byggnader och försöker alltid passa på att ta mig upp till de högsta platserna när jag är ute och reser.
Redan vid taxiresan från flygplatsen och in till området Dubai Marina, där jag och mina kompisar Marcus och Sam skulle bo, blev jag varse att Dubai är något alldeles extra.
Den breda vägen med fem filer i vardera riktning och med tunnelbanan i mitten kantades av enorma reklamskyltar och mängder av skyskrapor, däribland Burj Khalifa som upplyst sträckte sig som en futuristisk gigantisk spira upp i himlen.
Ytterligare en bit fram passerade vi sen det ultralyxiga hotellet Burj al Arab, som även det reste sig i allt sitt ljus och prål högt upp i skyn.
Känslan av framtid växte sig sen ännu starkare när taxins kvittomaskin, efter att ha skrivit ut kvittot, började prata. Den tackade för att man hade åkt med Dubai taxi och tillönskade oss resenärer en fortsatt trevlig dag. Tala om att det kändes som att man hade åkt i en tidsmaskin under den strax under sju timmar långa flygningen från Arlanda.
I mitt tycke påminde Dubai en hel del om Las Vegas. Här skulle allt vara det största, bästa, och mest storslagna. För den som gillar historia och genuin kultur finns lite att hämta. Dubai har på bara ett par decennier i stort sett växt fram ur ingenting, en bit av öknen, till en hypermodern storstad. Däremot kan man, om man som jag inte kan låta bli att barnsligt överväldigad av pompösa och överdådiga konstruktioner, gotta sig ordentligt.
Höjdpunkten är då turen upp i den supersnabba hissen upp i Burj Khalifa och att beskåda utsikten från utsiktsplatsen 452 meter upp, på den 124 våningen.
Se film inifrån hissen i Burj Khalifa
Det kombineras lämpligen med besöket i det intilliggande köpcentret The Dubai Mall som med sina 1200 butiker är störst i världen. Där inne finns också ett av världens största akvarium, en ishockeyrink, ett vattenfall. För den som har en stor plånbok finns det också mycket att spendera pengar på. Bland annat finns också en speciell del med bara superexklusiva butiker. Där tittade jag in i en butik med kläder från den libanesisk designer Elie Saab, som fram till det ögonblicket hade varit okänd för mig.
Det visade sig att han är desto mer känd för kungligheter och shejker.
Där på klädställningarna hängde klänningar på rad som butiksbiträdet glatt berättade kostade 49 000, 50 000, 51 000 Dirhams. Alltså uppemot 90 000 kronor styck.
Eftersom jag var helt ensam i butiken kunde jag inte låta bli att fråga om de har många besökare. Jodå, förkunnade butiksbiträdet, på helgerna var det mycket folk. Då kom shejkerna med sitt följe och shoppade loss.
Se film från fontänshowen utanför The Dubai Mall
Det andra stora köpcentret i Dubai är Mall of the Emirates. Det är inte lika pråligt som The Dubai Mall, även om det även här finns en hel del exklusiva butiker. Däremot finns den världsberömda inomhusvinteranläggningen. För det är inte bara en skidbacke, som är det som det skrivs om då den omnämns, utan här finns också en bobbana, plats att åka gummiringar med mera.
Att pengar inte saknas i Dubai syns också på bilparken. Jag har aldrig någonsin varit på en plats, Moskva inräknat, med så många lyx- och sportbilar. Det var stora amerikanska SUV-ar, Lamborghinis, Ferraris, Rolls Royces, Bentlyes, värsting-Mercedes och BMW med mera med mera.
En av dagarna passerade fem stycken polisbilar i hög fart utanför byggnaden där vi bodde, varav alla var dyra sportbilar, bland annat en Ford Mustang och en Maserati.
Höjdpunkten bilmässigt var dock ändå den bil som stod utanför ett av lyxhotellen nere vid strandpromenaden och som drog till sig många nyfikna blickar. Det var en Bugatti Veyron, världens dyraste serietillverkade bil. Prislapp? Dryga 14 miljoner.
Dubai är inget billigt resmål, prismässigt ligger det något under Sverige, men det man får för pengarna är bra. Särskilt när det kommer till maten. Alla mål vi åt under veckan smakade helt fantastiskt, oavsett vilken rätt det var. Jag vet inte om det är för att de använder de allra bästa råvarorna eller har en fantastisk samling kockar. Kanske är det bägge delar. Resultatet är i alla fall enastående.
Stränderna i Dubai är också bra. Allra bäst var Nasimi Beach som är en, surprise surprise, mycket exklusiv strand där servitörerna går omkring i kritvita uniformer. Den är belägen allra längst ut på smala landtunga som omger de konstgjorda halvöar i form av en palm som skapats ute i havet där kändisar och allmänt rika från världens alla hörn, bland annat Zlatan, köpt svindyra hus.
Stranden ligger intill det enorma hotellkomplexet Atlantis som även det är, ja just det, mycket exklusivt och dyrt och utsikten in mot staden med alla sina skyskrapor är bara den värd besöket.
Motbilden till all den lyx och rikedom som syns överallt är alla de gästarbetare från bland annat Indien, Pakistan och Filippinerna som står för en stor del av arbetskraften. Det är de som bygger skyskraporna, vägar och spårvägsnät, de som städar toaletter så rena att man skulle äta direkt från dess golv, de som serverar, arbetar i butiker och kör taxi.
Enligt vad jag fick berättat för mig tjänar de bara en spottstyver mot vad emiratierna gör. Men samtidigt tjänar de bättre än i sina hemländer så strömmen av arbetskraft därifrån fortsätter.
En annan sak som är mycket svår att finna sig tillfreds med, när man kommer från ett jämlikt land som Sverige är alla kvinnor med i sina svarta kläder, ofta så täckta att bara ögonen syns. Vissa har till och med en svart duk över ögonen så att absolut ingenting av kroppen kan skönjas.
Jag funderade i mitt stilla sinne på vad de måste tänka när de går sida vid sida på strandpromenaden och genom sina svarta tygstycken tittar på alla västerländska och ryska kvinnor som går sina i korta klänningar eller bara bikinis.
Sammanfattningsvis tycker jag i alla fall att Dubai helt klart är värt att besöka, inte minst för att förundras eller kanske förfäras över vad mycket pengar kan göra med ett samhälle och dess invånare.