Cykelresa i norr Kiruna – Narvik

Postat 2013-06-15 klockan 20:15 i kategorin Anders stora värld, Europa, Sverige av Anders@

Efter ”uppvärmningen” på västkusten några veckor tidigare, då vi cyklade Göteborg-Strömstad, var det nu dags för det stora äventyret uppe i norr. Och precis som på den resan skulle jag nu ta mig fram på cykelsadeln tillsammans med mina australiensiska vänner Christian och Martyn.
Det skulle bli spännande att få komma längre norrut än jag någonsin varit och dessutom få besöka Sveriges nordligaste stad, Kiruna och se den stora järnmalmsgruvan där så jag såg verkligen fram mot resan.

Redan vid avstigningen från tåget kände vi att vi hade rest många mil och nu var en bra bit ovanför polcirkeln. Det var riktigt kallt och vi möttes av hagel och snö!

Efter att plockat fram cyklat ur emballagen och monterat ihop dem (nej ni gör inte livet lätt genom att vägra ta ombord cyklar på era tåg SJ – fy skäms och bättring tack!) gav vi oss iväg med buss ner i Kirunagruvan.
På väg ner mot besökscentret, som ligger drygt 450 meter ner i underjorden, åkte vi på en av de totalt 40 mil vägar! som finns nere i underjorden.
I besökscentret berättade guiden om hur järnmalmsbrytningen, 28 miljoner ton om året, går till och om hur den kommande flytten av Kiruna stadskärna ska gå till. Mycket intressant och vi kunde efteråt konstatera att gruvan klart var värd att besöka.

Därefter gav vi oss iväg på E10:an åt nordväst i riktning mot Narvik under en allt mer uppsprickande eftermiddagshimmel och en tilltagande temperaturhöjning.

Området runt Kiruna består av ett böljande och inte allt för spännande skogs- och myrlandskap, men det dröjde inte många mil innan fjällen började torna upp sig och det blev allt vackrare omgivningar.
Kvällen och även nästföljande dag blev helt sagolik med strålande sol där vi cyklade fram längs med den storslagna Torne Träsk, Sveriges sjätte största sjö, till Abisko fjällstation.

Nästkommande dag var det tyvärr slut på finvädret. Tjocka moln hade dragit in och det dröjde inte många meter förrän det började regna. Ett regn som sen höll i sig hela dagen. Det blev därför en rätt tuff strapats. För trots att det är mycket nerför från Abisko, som ligger på drygt 400 meters höjd, till Narvik, som ligger vid havet, är det också en hel del riktigt saftiga uppförsbackar.
Speciellt den sista milen längs Narvikfjället som går konstant upp och ner tog rejält på krafterna och vi var alla tre ordentligt slut vid ankomsten.