All inclusive i Alanya

Postat 2012-10-24 klockan 13:39 i kategorin Anders stora värld, Asien av Anders@

All inclusive-resor har aldrig känts särskilt lockande eftersom meningen med att resa i mitt tycke är att uppleva platsen man är på. Då ingår såklart att gå ut och äta på lokala restauranger. Men när det dök upp ett erbjudande på nätet om en vecka med just det i Alanya i Turkiet gick det ändå inte att säga nej. Himlen i Sverige var alldeles för grå och dagarna för kalla för det.

Reserutten för en charterresa var lite speciell, ner via Ankara och hem via Istanbul. Någon reseledare fanns inte heller så långt ögat nådde och det kändes faktiskt bra. Charterresor i all ära, det är inget fel på dem, men jag gillar ändå när det är lite mer äventyrligt.

Läget på hotellet, Kleopatra Life, var helt strålande. Det var beläget på Kleopatrastranden, som är den finare av de båda stränderna i Alanya, bara 50 meter från vattenbrynet.
Tiden i Alanya blev sen precis som man vill att en solsemester ska vara, mycket lugnt och avslappnat med fint väder och varmt, mellan 25-30 grader nästan hela veckan. Det var bara de två sista dagarna som det var lite mer ostadigt med regnskurar och åskväder, men som tur var höll det inte på så länge utan det gick snabbt att återvända till stranden igen.
En fördel med det lite svalare vädret var också att det gick att spendera tid på att se befästningen med Röda Tornet och så en annan viktig sysselsättning i Alanya – shopping. Runt om i staden och framför allt på bazaren vimlar det av affärer som säljer kopior av kläder, parfymer och bälten av allehanda märken.

Något som var skönt när man gick omkring bland affärerna var att de anställda hade lugnat ner sig en hel del sen mitt senaste besök i Alanya, som var för över 10 år sen. Då var de väldigt påflugna och det kändes nästan olustigt att passera både affärer och restauranger. Nu fanns det till och med skyltar (på svenska) med texter såsom: Välkomna in, vi ska inte störa er.
Detsamma sa de också när man stod och tittade på något utanför affärerna. När man sen gick in lyckades vissa också hålla det medan andra ändå inte kunde låta bli att komma fram för att bara ”hjälpa till lite”.

Det som förvånar en när man ser alla kopior är att det får fortgå utan att någon griper in. Alla märken som kopieras måste ju vara allt annat än glada över det och att det inte lyckas pressa de styrande i Turkiet att få bukt med det är en gåta. Men alla solbrända skandinaver och tyskar, som utgör huvuddelen av turisterna, verkar inte lida över det. De går glada i hågen med bågnande kassar med nyinköpta prylar.

Utöver strand och shopping är Alanya är också en stor partydestination, men i mitten av oktober är det ganska glest på barer och klubbar. Säsongen är nästan slut och man får känslan av att alla som arbetar bara räknar timmarna tills att allt ska slås igen. Endast på bargatan nere vid hamnen är det mycket fart och fläkt och de som arbetar där verkar också gå all in. På många andra håll i världen är det lättklädda tjejer som dansar på bardiskarna, men här är det killarna som står för den underhållningen och då allra helst juckandes som hundar.

All inclusive-konceptet då, hur var det? Ja lite blandat. Det var väldigt skönt att bara kunna gå upp från stranden och ha maten serverad. Smakmässigt var den också helt okej, en blandning av västerländskt och turkiskt, men inget extraordinärt. De gångerna man går ut och äter är det godare och är man beredd att lägga en slant extra är det helt klart värt att göra det några gånger under en vecka.
Men det bästa var det engelska paret som också bodde där. De hade bestämt sig för att ha olika utstyrslar varje kväll. Bland annat var dem: nunna och munk, brittiska poliser, partypinglor samt indian och barunderhållerska. Och jodå, de bekräftade att de hade väldigt stora resväskor…

Se engelska paret dansa