Finsk midsommar

Postat 2011-06-26 klockan 14:32 i kategorin Anders stora värld, Europa av Anders@

Det brukar sägas att midsommar är det svenskaste som finns, men i år beslöt jag mig för att prova på något nytt. Att fira midsommar i vårt östliga grannland Finland för att se hur det går till där.Det rapporteras förvånansvärt lite om våra grannländer i svenska medier och därför var min kunskap väldigt dålig vad som väntade mig.
Jag hade blivit inbjuden till ett gäng med finlandssvenskar och firandet skulle ske i en sommarstuga ute på ön Skämmö strax utanför staden Ingå i Västra Nylands skärgård, några mil sydväst om Helsingfors.

Stugan låg riktigt bra, bara ett tjugotal meter från vattnet, och vi var ett glatt gäng på sex personer som hade laddat upp rejält med mat och dryck. Allt var med andra ord klart för en riktigt bra helg.

Ett finskt midsommarfirande verkade på det stora hela vara ganska likt ett svenskt sådant. Man skulle äta sill, lax, färsk potatis och allehanda maträtter som även finns på ett svenskt bord.
Den stora skillnaden verkade vara fokuset på alkoholdrickandet.
Medan man i Sverige lägger mycket fokus på BÅDE mat och dryck pratades det här mest om drycken. Visserligen skulle vi äta senare på eftermiddagen. Men det stod snart klart att det var viktigt att fokusera på det primära. Nu var det midsommar, här skulle det drickas! Vi hade knappt hunnit sätta oss runt bordet på altanen, efter att allt var uppackat, innan det var dags att börja hälla upp i glasen.
Det hade tagits med sex champagneflaskor, vodka, vin, lonkero (long drinks som med fördel köps in på Finlandsbåten i storpack), gin och en hel del öl.
Vi var alltså sex personer i den där stugan och det väntades inga fler. Skulle vi lyckas få i oss allt? Skulle jag verkligen klara av ett finskt midsommarfirande?

Det började med champagne. Sen var det öl eller vin och sen rullade det på.Några timmar passerade och vi hade hunnit få i oss en del (men stämningen var fortfarande ganska lugn och trygg och samtalsnivån moderat) när det var dags för middagen. Vi började äta lite av maten, som smakade fantastiskt bra efter en lång dag, innan det var dags för den första snapsen. Inga konstigheter med det. Midsommar är midsommar och då ska det snapsas brännvin. Vi sjöng en snapsvisa (det var tydligen också precis som i Sverige) och hällde i oss snapsen. Men sen hände det som skiljde ett svenskt och ett finskt midsommarfirande åt. Medan man på alla midsommarfirande jag har varit med om i Sverige, där man efter den första snapsen sen har fortsatt att äta i lugn takt, var det här nästan omedelbart dags för nästa snaps. Sen dröjde det inte länge innan glasen var uppfyllda igen och en ny snapsvisa ljöd.

Alla som medverkade på festen gick på Åbo akademi och var det något de verkade lära sig på det universitet så var det snapsvisor. Men det kanske behövdes för att kunna ha något att sjunga i den takt som de drack. Det var som om de led extrem tidsnöd och vi skulle bli bortkörda från stugan och ön vilken sekund som helst. Snapsvisa och snaps, snapsvisa och snaps och så någon gång däremellan lite mat. Jag kände att det skulle bli svårt att klara av det här och försökte ta mindre och mindre munnar för varje snaps, men det var för sent. Jag hade gjort misstaget att börja för hårt och nu bar det av rakt in i dimman.

De kommande timmarna blev ganska vilda, men också väldigt roliga. Det var ett musikaliskt gäng och snart åkte det fram en gitarr och vi stämde alla in gemensam sång. Det visade sig att man i Finland verkar ha mycket bättre koll på Sverige än vice versa, i alla fall inom musiken. Det var en rad svenska låtar som avhandlades, Ulf Lundell, Gyllene Tider, Tomas Ledin, ja de verkade kunna allt.

Efter en bra stund av sjungande och dansande på altanen var det dags för nästa obligatoriska inslag på ett finskt midsommarfirande – bastubadandet. Stugan vi var i hade givetvis också en tillhörande vedeldad bastu (det var lika självklart som att det ska drickas snaps på midsommar) nere vid vattnet. Dessutom ska det badas efteråt, trots att vattnet inte alls hade hunnit få upp någon speciellt behaglig temperatur för säsongen än.
Så vi trängde in oss i bastun och det eldades på så att huden höll på att rinna av kroppen. Jag vek mig först dubbelvikt för att komma ner från den allra värsta värmen, men var snart tvungen att kliva ner ett steg under de andras glada kommentarer att rikssvensken inte pallade med värmen. Nej, det var bara att konstatera, jag hade inget finskt – eller finlandssvenskt för den delen – blod i mig.
Efter det minst sagt heta bastubadandet var det faktiskt en njutning att sen få springa ut i det kalla vattnet och svalka av sig innan vi återvände in i bastun igen.

Det blev några turer ut och in innan det var dags att återvända upp till stugan för mer drickande och sjungande. Därtill blev det en sväng över till grannstugan där det skulle hållas kamp i armbrytning.

Natten blev sen, men jag var mycket nöjd med att få ha varit med om ett finskt midsommarfirande. Det var definitivt något jag skulle kunna tänka mig att uppleva igen. Dessutom var jag nöjd med att ha klarat av det hårda tempot i snapsdrickandet. Men det måste jag också erkänna så här i efterhand. Jag fuskade en hel del genom att smyga iväg och dricka stora glas med vatten, annars hade det aldrig slutat bra…

 
Taggad med: , , , , , ,