Turistparadiset El Rodadero

Postat 2011-01-15 klockan 23:56 i kategorin Anders stora värld, Sydamerika av Anders@

Stranden i Santa Marta är inte mycket att hänga i julgranen. Den ligger vid en bukt där det i den östra delen är en större hamn med många fartyg och vattnet känns därför inte speciellt fräscht. Därför ger sig de flesta naturligt nog därifrån på dagarna och åker istället till andra stränder.
Den ena stranden man kan åka till finns i Taganga, som ligger österut, och den andra i samhället El Rodadero, som ligger västerut.
Avståndet till de båda är ungefär samma, några kilometer bort, och båda ligger på andra sidan av det bergsmassiv som omger Santa Marta och som man måste ta sig över för att komma dit.
Medan Taganga är mer hippie och avskalat är El Rodadero tvärtemot mer exklusivt med större hotell, finare restauranger och framför allt en längre, bredare och mycket finare strand.
Sanden på stranden i Taganga är mer grovkornig och ganska full av sten i olika storlekar medan sanden i El Rodadero är väldigt finkornig och utan sten och det gör att det är betydligt många fler turister i El Rodadero.

Jag och Daniel valde att spendera dagen där i El Rodadero med att simma, gå omkring på stranden, spela spel och ta det allmänt lugnt.
Det verkade fortfarande vara en hel del folk som hade semester och stranden var packad med, vad det såg ut som, i stort sett uteslutande colombianska turister från storstäderna Bogotá, Medellin, Cali samt från det övriga inlandet.
Att det var så mycket folk gjorde också att vattenkvaliteten inte var den bästa och man fick simma ut en bit från stranden för att det skulle kännas fräscht att bada.
En sak som var skönt var att det inte alls var lika många försäljare som i Cartagena och man kunde verkligen slappna av när man låg på stranden.

På kvällen återvände sen vi till El Rodadero, efter att ha varit tillbaka en sväng i Santa Marta. Vi hade hört att kvällarna skulle vara bra där och vi ville se om det stämde.
Efter att ha ätit middag (priserna är ganska mycket högre i El Rodadero än i Santa Marta eller Taganga på grund av de många turisterna) så gick vi ner till stranden. Där vimlade det av folk och vi spenderade resten av kvällen med att titta på alla små konserter som skapades av grupper med musiker som spelade och sjöng och människor som spontant började sjunga med eller dansa när det kom någon låt de gillade.
Det här var verkligen en kväll som visade Colombias själ. Det kan inte finnas många folkslag som gillar sin musik och sin dans lika mycket som colombianerna.
Eftersom jag tycker mycket om de varma kvällarna och nätterna med all musik, sång och glädje njöt jag också i fulla drag. Sådana kvällar brukar jag alltid tänka att det här sådant här som gör livet värt att leva.