I Pablo Escobars fotspår

Postat 2011-01-09 klockan 12:15 i kategorin Anders stora värld, Sydamerika av Anders@

Den mest kända paisan Pablo Escobar satte Medellin på världskartan på ett mindre smickrande sätt under 80- och början av 90-talet. Under hans tid som ledare för den fruktade Medellinkartellen, som hjälpte till att förse världen med kokain, var staden en av våldsammaste och farligaste i världen med mängder av mord och kidnappningar.
Han blev enormt rik på kokainet och år 1989 listade magasinet Forbes honom som den sjunde rikaste personen i världen.
Den andra december 1993 sköts han ihjäl på ett hustak i Medellin efter en lång tid på flykt undan colombiansk polis och militär. Även USA var inblandade i jakten och colombianerna var tränade av amerikansk polis och militär.
Numera går det att åka på en turisttur med buss i hans fotspår och se olika platser i staden med anknytning till honom.
Vissa kallar det morbidturism att göra profit på en man som har bidragit till så mycket lidande och död. Men guiden, en ung tjej som guidade på spanska och engelska, vill gör klart redan vid starten på bussturen att det var för att visa på hur mycket ondska Escobar låg bakom som var syftet med den och att det inte var någon sorts kändistur.
Första anhalten var huset där Escobar hade bott. Ända sedan han dött hade det stått tomt, men nu ska det tydligen bli polisstation, sannerligen ödets ironi.
Därefter gick resan vidare till kyrkogården där han och flera av medlemmarna i hans familj ligger begravd.
Under besöket på kyrkogården pratade jag en bra stund med busschauffören för turen och han berättade att han kände Escobar när han levde och att han hade varit på fest hos honom flera gånger. Chauffören beskrev honom som ett mycket öppen och vänlig människa mot sin närmaste omgivning.
Om det stämmer så kan man väl konstatera att han var en man med två mycket olika skepnader.
Det tredje stoppet under resan var platsen där Escobar sköts ihjäl. Enligt officiella uppgifter sköts han ihjäl av poliser under den eldstrid som bröt ut när han skulle gripas, men guiden hade en annan version av vad som hände. Enligt henne tog Escobar självmord genom att skjuta sig i huvudet när han insåg att loppet var kört. Han dog hellre än greps eller blev skjuten av de som jagade honom.
Det finns även andra versioner av vad som hände upp på taket den där decemberdagen, men det lär antagligen förbli höljt i dunkel.
Eftersom det började ösregna när vi var där hoppade vi snabbt in i bussen och åkte vidare till flygplatsen i Medellin för det sista stoppet under resan.
Där tittade vi på några av de flygplan som ingick i det stora maskineri som kokaintillverkningen var.
Medellinkartellen byggde kokainfabriker långt ute i regnskogen i Amazonas och det var till dem flygplanen flög till och från Medellin.
Efter turen gick jag och la mig på sängen i hostelet och funderade på hur det kunde ha varit att leva i Medellin under den tiden. Det var inte särskilt länge sen, men det måste ha varit en helt annan värld.

På kvällen gick jag ut med några islänningar som bodde på samma hostel. Vi åkte till klubben Mangos som ligger en bit utanför själva stan. Det är ett välkänt ställe och redan under mitt första besök hade jag varit lockad av att åka dit. Speciellt med tanke på det jag hörde av andra som hade varit där.
Det visade sig vara ett häftigt ställe med sin mycket speciella inredning i cowboytema. För att höja stämningen fanns det ett flertal dansare som stod på högtalare och upphöjningar i lokalen och även dvärgar som sprang och dansade omkring för att roa folk.
Men det var inte mycket folk där och vi var inte kvar så länge. Istället åkte vi in till Parque Lleras där det var väldigt mycket folk. Bland annat några paisas vi träffade som berättade att Mangos var helt ute. Tidens tand hade tärt på stället och enligt de var det bara numera bara kriminella som hängde där med sina flickvänner eller prostituerade som de plockat upp på vägen dit.
Synd, det hade varit kul att se det under dess glansdagar!

 
Taggad med: , , , , , , , , , , , ,