Från Cartagena till Taganga

Postat 2011-01-13 klockan 21:12 i kategorin Anders stora värld, Sydamerika av Anders@

Idag var det dags att lämna Cartagena. Även om jag skulle kunna ha stannat mycket längre (till och med kunnat köpa en lägenhet och stanna för evigt) var det dags att åka vidare och möta upp med Daniel igen.
Han hade slagit sig i slang med islänningarna och en annan svensk, Stefan, som vi hade träffat i Medellin och nu var alla samlade i Taganga, längre österut längs kusten.

Taganga är en liten by bara några minuters buss- eller taxiresa från den större staden Santa Marta. Den upptäcktes först av hippies som gillade platsen för dess lugn och ro och vackra läge vid en havsvik. På den tiden var det i stort sett bara fiskare och deras familjer som bodde där, men sen dess har det blivit en betydligt mycket mer populär destination.
När jag var där 2006 hade det börjat komma ganska många turister dit, både inhemska och utländska, varav de flesta var backpackers och då var det den enda platsen i Colombia där jag kände att det faktiskt fanns en del andra västerlänningar i landet.
Det skulle bli spännande att se hur platsen hade utvecklats nu.

Jag tog en sväng ner mot stranden för ett sista dopp vid stranden i Bocagrande innan resan och stötte då på Tomas, som hade bytt till ett lite finare hotell för att kunna koppla av fullständigt.
Han hade varit på sjukhuset igen för att se till killarna som hade blivit rånade.
Det var på bättringsvägen, men en av dem hade varit så illa däran att han ett dygn efter att de hade blivit drogade fortfarande varit så bort att han inte hade kunna fokusera blicken, ganska otäckt!
Han berättade vidare att polisen hade trott att tjejerna kunde ha smörjt in någon drog på sin egen hud och att det var det som hade slagit ut killarna. Eventuellt kunde det ha varit Burundanga.
Det är en drog som kommer från ett vida spritt colombianskt träd. Det används ganska flitigt av kriminella som vill göra sina offer viljelösa.
Eftersom det både är smak- och luktfritt och dessutom genomskinligt finns det en rad användningsområden för det. Det kan stoppas in i cigaretter, drinkar, tuggummin, eller som polisen trodde i det här fallet, på huden.
Så länge man inte får det i sig är det nämligen ofarligt och enligt Tomas misstänkte polisen att tjejerna smörjt in sina bröst med drogen, fått killarna att slicka på dem och på det sättet drogat dem.
Men eftersom ingen av killarna mindes vad som hade hänt gick det inte att säga säkert.

Efter att ha pratat en stund med Tomas och sen varit nere på stranden tog jag bussen mot Santa Marta (den första hamnstaden spanjorerna grundade i Sydamerika, år 1525, men som sen utkonkurrerades av Cartagena och som idag inte alls är lika attraktiv).
På vägen stannade jag och bytte buss i Barranquilla (Colombias fjärde största stad) som ska vara en ganska ful hamnstad och som inte skulle ha varit särskilt känd för omvärlden om det inte hade varit för att sångerskan Shakira kommer därifrån.

En godisförsäljare, som passade på att sälja sina varor till oss busspassagerare under stoppet, berättade att även om Shakira flyttat till Miami så bor hennes föräldrar fortfarande kvar i samma byggnad som det Shakira växte upp i.
Det var inte särskilt långt från busstationen, bara en kort taxiresa, men tyvärr var det bara en dryg kvarts stopp i Barranquilla och det fanns inte någon möjlighet att åka dit även om jag hade stor lust.
Å andra sidan finns det nu en anledning att återvända dit och har jag riktig tur kanske jag då stöter på Shakira när hon är hemma och hälsar på familjen…

När jag berättade för godisförsäljaren att jag var på väg från Cartagena till Santa Marta och frågade om han kände till de båda städerna bra svarade han att han aldrig hade varit till någon av dem. Faktum var att han aldrig ens hade lämnat Barranquilla.
Det är när man hör sådant som man får perspektiv till sitt eget liv och inser hur lyckligt lottad man är som kan fara och flänga runt i världen.

Väl framme i Taganga mötte jag sen upp med Daniel, Stefan och hela gänget med islänningar. De satt och åt middag på en restaurang vid stranden bara några meter från vattnet. Jag anslöt mig och vi kunde avnjuta maten och den inhemska ölen till det avkopplande ljudet av små vågor som stilla kluckade in.
Det är sådant som gör att man älskar varma länder och verkligen njuter av livet!

 
Taggad med: , , , , , , , , , , , , , ,